Om en vecka..

Om en vecka så är det dags det vi väntat på i snart tre år..I tre år har Rivers höft varit ur led eller på väg ur led. Kan inte föreställa mig hur ont det måste göra men har torkat många tårar och gett honom många alvedon under de här åren.
Vi börjar bli vana vid sjukhuslivet men oron finns inför varje operation. Det kommer gå bra de känner River de är duktiga de fixar detta men ändå får man samla allt mod för att överhuvudtaget våga lämna honom i deras händer..

En av Rivers assistenter sa så sent som för ett par dagar sedan att hon är glad att hon inte är med denna gång, förra operationen satt hon i väntrummet många dörrar bort från operation och hörde ngn som skrek..Omöjligt att det skulle vara River men det var precis vad det var skriken trängde igenom precis allt..

I övrigt så rullar livet på ömsom vin ömsom vatten runt lillemannen..Många funderingar kring medicineringar och mående, är det baklofenet eller ep:n som spökar och gör att han aldrig får må helt bra..samtidigt så fungerar elektrodressen så fantastiskt och ger oss mer och mer hopp om att vi kanske inom en överskådlig framtid kan sänka baklofenpumpen ännu mer och följderna av det borde vara att kramperna lugnar ner sig och har blir mer välmående.

Ska se om jag kan och orkar uppdatera bloggen under sjukhusvistelsen vi blir ju fast där i två veckor och då borde det inte vara så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet...