Bland alla mina vänner jag har på facebook som har barn med cpskador så sprids samma statusuppdatering och jag undrar stilla är det ngn som överhuvudtaget har frågat sina barn?
"Människor måste förstå att barn med funktionshinder inte har en sjukdom, barn med funktionshinder inte letar efter ett botemedel, däremot acceptans. 93% av befolkningen kommer inte kopiera och klistra in det och göra den tillsin status ...för en timme. Kommer du att vara en av de 7% som gör det?"
Kan ärligt säga att River skulle mer än gärna ta emot ett botemedel han har accepterat sin situation och har inget annat att jämföra med men han skulle vara först i kön om botemedlet fanns om man kunde läka ut en hjärnskada och få hans ben framförallt att fungera. Han vill spela fotboll, springa, cykla simma leka hinna med sina kompisar inte alltid behöva vara anorlunda och framförallt prata.
Att han senare i livet kanske har en annan önskan må så vara att han kanske identifierar sig med sitt handikapp på ett annat sätt då. Föga troligt tror jag det är att barn i Rivers ålder inte önskar sig ett botemedel så den statusuppdateringen varken gillar jag eller håller med om för alla vill känna tillhörighet inte vara annorlunda och kunna vara oberoende och lita på att kroppen lyder och slippa äta illasmakande mediciner inte känna oro och obehag och smärta som kommer med diagnoserna.
Själv önskar jag ett botemedel mot epilepsi först och främst ty även det är en sjukdom som jag tror att de flesta som ha vuxen eller barn defenitivt önskar man kunde slippa.
Kladdkaka ala LCHF
3 timmar sedan
5 kommentarer:
Hej. Bra inlägg. Håller helt med dig. Tramsig fb uppdatering tycker jag. Kram från en mamma till en liten tjej med cp
Ja jag är bergis på att min Tjabolina skulle vilja ha botemedel mot sin neuropati så hon kan gå bättre, springa, hoppa och slippa ha ont och så skulle hon säkert vilja slippa kissa ner sig på natten.
Hennes autism kanske hon också skulle vilja slippa faktiskt... om jag ska vara ärlig. Själv skulle jag ju vilja att hon var lycklig sen har jag nog bearbetat klart att hon har autism och älskar henne med den för hon har lärt mig så mycket och är en härlig personlighet tack vare sin autism också på sätt och vis. Men när livet blir för jäkligt och hon har stora problem med perceptionen då lider jag med henne och önskar att hon slapp må så där förstås.
Tänkvärt är det du skriver. Bra att du tar upp det!
Kram!
Ja jag är bergis på att min Tjabolina skulle vilja ha botemedel mot sin neuropati så hon kan gå bättre, springa, hoppa och slippa ha ont och så skulle hon säkert vilja slippa kissa ner sig på natten.
Hennes autism kanske hon också skulle vilja slippa faktiskt... om jag ska vara ärlig. Själv skulle jag ju vilja att hon var lycklig sen har jag nog bearbetat klart att hon har autism och älskar henne med den för hon har lärt mig så mycket och är en härlig personlighet tack vare sin autism också på sätt och vis. Men när livet blir för jäkligt och hon har stora problem med perceptionen då lider jag med henne och önskar att hon slapp må så där förstås.
Tänkvärt är det du skriver. Bra att du tar upp det!
Kram!
jag håller faktiskt med dig delvist. Jag tror att han förutom att vilja vara som alla andra även önskar att folk accepterade han för den han är, jag har en syster som har en CP-skada, inte på samma sätt, för henne är det bara ben - hon kan inte gå normalt, hon kan knapp gå alls, men allt annat funkar som det ska. Jag vet att hon önskar att hon kunde gå och springa som jag och alla andra, men samtidigt vet jag att hon önskar att folk tyckte om henne för den hon är, för hennes personlighet, och inte såg henne som en sjuk person. KRAM
Håller med. Inte tror jag att mitt barn vill ha ont, inte kunna äta och ha svårt att andas. Man kan faktiskt vara funktionshindrad OCH ha en sjukdom. Vi skulle vara de första i kön om det fanns ett botemedel
Skicka en kommentar