Hur e det möjligt?

En tur till Astrid Lindgrens för att fylla pump har vi gjort denna vecka och min tappre kille sa inte ett ljud när den tjocka nålen sakta stacks rakt in i magen och vidare in i pumpen kanske har att göra med mutor om leksaksshopping i helgen och en tub emlakräm under plåstret.

Nu har River haft sin pump lite mer än ett år och vi börjar kunna se ett mönster, ju närmare alarmdatjum det kommer desto mer spänd blir han och sista två veckorna har han återigen gråtandes bett om medicin och tittar på sina ben. Vi är inte de enda som upplever detta utan de flesta vi pratat med som har barn med pump säger samma sak, det verkar som om medicinen mister sin styrka mot slutet.

Sommaren är dessutom här på allvar, kvällen spenderades på stan med familjen. En varm sommarkväll där middagen till ungarnas stora förtjusning intogs på en trevlig uteservering med utsikt över hamnbassängen och veteranbilsträffen på hamnplan. En tevlig återkommande happening under sommaren, varje torsdag kan man frossa i ögongodis och få sig en nostagitripp bilar i alla modeller storlekar och former samlas det enda kriteriet för att få visa upp sin bil är att den har åldern inne. Man förstår att man själv inte är 21 längre när man själv inser att vissa av bilarna kan man själv relatera till och komma ihåg från sin egen barndom..kanske kan man snart själv kalla sig för veteranmamma...
Kvällen avslutades på cafe där ungarna och pappan intog en glass, för River är dessa kvällar fantastiskt roliga då hans största intressen i livet är mat, bilar och att vara social med allt och alla.

Jag kopplar jag vidare från Rivers intresse för mat som vi är oerhört tacksamma för. Vi kämpar med att späka honom med kalorier och han äter och äter och äter som om han vore bottenlös. Trots att vi senaste månaden har kraftigt ökat kalorierna i maten och han numer äter åtmindstoden samma kalorimängd som en vuxen karl ska så fick vi ett nedslående resultat vid vägningen häromdagen. Vi hade givetvis ställt in oss på att han skulle ha lagt på sig några gram men istället visade vågen på ett tapp på hela 100g. Hur e detta möjligt? Vår baklofenssk kliar sig bekymrat i huvudet och jag fruktar att snart kommer de återigen vilja diskutera knapp. Men frågan är då vad skulle en knapp på magen kunna göra för en kille som äter och äter och äter vi kan ju inte ger honom mer mängd mat för magen är inte stor nog för detta. Uppgiven känner man sig men vi biter ihop och tar nya tag vi ska spräcka 14 kilosgränsen innan året är slut..